Det har, tacktacktacktack,

regnat här idag.
Sådär så att det har lättat en aning, det där allra svettigaste.

Och jag fick en hel del gjort under förmiddagen.
Jag skrev klart ett bökigt kapitel och kände mig väldigt duktig.

Nu blir det troligtvis inget sådant arbete förrän på måndag. Jag ska till Öland ett par  dagar. Till Bokhandeln i Borgholm i morgon mellan 14-18 och på fredag är jag på Böda mellan 10-14.
Sedan tror jag att det är bra för mig att vara ledig, i alla fall på lördag.
En och en halv månad till deadline. Det borde jag klara.

Resten av den här dagen ska jag, för att hålla mig vaken eftersom jag inte har sovit idag, laga mat, måla skrivnaglarna eftersom de ser för jävliga ut nu, och packa.

Det var väl det, och som sagt: Tacktacktacktacktack.

När jag vaknade halv sex

var det 26 grader i lägenheten och det är ungefär vad det ska bli utomhus idag också.
En kall dusch senare sitter jag nu i soffan med mitt kaffe.
Jag har sovit i exakt fem timmar.

Det räcker för att kunna skriva, tack och lov.
Jag skulle tro att jag däckar igen vid elva.

Tjingeling.

Jag kom på,

att om jag inte öppnar balkongdörren och stänger alla fönster är det svalare än om de är öppna; så när jag hade skrivit klart, och dessutom fikat med Nisse, la jag mig i min säng - i det stora rummet som då var lite svalt - och sov i två timmar.

Utöver detta braiga (jag gillar den böjningen, förlåt) skrev jag dessutom flera sidor i förmiddags. Nya, eftersom jag tar bort, tar bort och tar bort. Jag ligger för närvarande en åttondel minus, men jag kommer att beta ikapp det så småningom.
Nu har jag kommit så långt att det inte längre är hela kapitel som ryker, däremot måste jag få ihop resten av boken med en karaktär mindre. En karaktär som för närvarande är med i resten av boken tillsammans med de andra.
Att den personen ryker betyder påverkan på precis allt.
ALLT.

Men det är roligt.
Och jag tror bestämt att det blir bra.
Skitbra!

Jag är trött på värmen.

Sover skitdåligt, är konstant svettig och längtar till frisk septemberluft.
Jag älskar hösten.

Fördelen (jag är bra på att se sådana) är att jag är uppe och klar att börja jobba, jag kör så länge jag orkar.
Kämpa Åsa, kämpa!

Arbetat, skrattat, men som alltid

ligger det också ett allvar bakom de flesta av våra samtal.
Ahrnstedts och mina, alltså.
Det är också vad vi kommer att bjuda på om ni besöker vårt seminarium "All you need is love", under bokmässan i Göteborg i september.

Det sägs att det är det seminariet man inte få missa.
Men jag säger inte vem som sa det.
Hurra!

Alltså har Sara fått vila idag, till förmån för mässplanering.
Och tvättstuga.
Jag ska åka till Öland på torsdag och har inga rena kläder.

I morgon blir det en tidig dag i skrivstugan (som min lägenhet kallas när jag arbetar - ett lysande självbedrägeri och det är effektivt som tusan), och jag längtar redan dit.

Jag förstår att jag älskade Lotta-böckerna,

av Merri Vik, när jag växte upp.
Mina egna böcker är inte helt olika de jag plöjde då.

I alla fall är det vad som slår mig när jag ser den 17 titlarna jag har i mitt skåp. 17 av 47. Jag tror inte att jag läste henne efter jag fyllde 15-16, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall.

Men att jag gillar den lättsamma kärleksgenren, och att det är en låååång kärlekhistoria, kan vi i alla fall konstatera.

Blogger och jag kommer verkligen inte överens via min android, jag ska ominstallera så får vi se vad som händer.
Jag vill ju kunna visa bilder!

Har jag sagt att min nya hobby är att dansa?

Tyvärr har min mac alldeles för mycket diskant för att musiken till dansen (ABBA) ska bli riktigt njutbar, så idag har den fått högtalare av Nisse.
Det kommer att bli strålande danskvällar här framöver.

Annars har den här dagen handlat mest om väder, tror jag. Min balkong är totalt dyblöt, trots att jag har en ovanför mig. Det har liksom blåsregnat på snedden här i förorten, och blixtrat så mycket att jag var tvungen att dra för gardinerna.
Nu är uppmattorna dygnsura och vi får hoppas att de torkar i morgon, för då ska det bli sol och varmt igen.

Själv ska jag jobba hela veckan, och i morgon ska det bli superroligt eftersom Simona och jag ska sätta ihop vår föreläsning till bokmässan.
"All you need is love."
Det kommer att bli så galet bra; seriöst och väldigt underhållande. Vi tar ju det där på största allvar, båda två, men det gör ju inget om man skrattar lite också
12.00 på lördagen.

Resten av den här dagen ska jag äta och läsa.
Ikväll hoppas jag att det går en snorbra film.
Om inte så fortsätter jag nog med läseriet.

Vad gör ni?

Dagen efter igår,

hoppar jag över manuset en dag.
Det betyder inte att skallen inte är full, det är den. Av nästa bok. Eller om det är nästnästa. Jag ska i alla fall skriva ned det introt som stod så tydligt i mitt huvud i morse.

Annars var vi krogen igår. Skulle ha tagit en långpromenad på stan, men hamnade 100 meter från Nisses lägenhet.
Matboden.
Kom ihåg det.
Otroligt god mat.
Jag åt dessert. Det har jag inte gjort sedan Spanien eftersom jag inte äter dessert längre ...

Och så drack jag två glas vin.
Det har jag inte gjort sedan Spanien eftersom jag inte dricker alkohol längre ...
Det kan hända att jag har börjat med det igen. Både vin och dessert.
Ett par gånger om året i alla fall.

Nu ska jag skaffa högtalare till min dator, så att jag får ett bra ljud i min dansstudio/gästrum/sonensrum.

Klockan ringde sju,

sedan hände något som gjorde att jag klev ur sängen först halv nio.
Grrr.

Nu kör jag i alla fall.
Tjohej, manus, lördag.
Kämpa, Åsa, kämpa!!

Fördel viktnedgång

Mina djupa rynkor på bröskorgen har tydligen bestått av fett (i alla fall huden runt om), för nu är de om inte borta, så rätt nära.
Jättemärkligt, det borde kanske vara tvärtom?
Bra i alla fall, för de har inte varit särskilt vackra, och de enda rynkor jag egentligen inte har gillat.
De i ansiktet är helt okej, till och med fina, tycker jag.

Jag har kommit hem från badet, där jag har solat i exakt två timmar.
Det är precis vad min hud tål (nu när jag har solat och redan är brun.)
Att ligga länge på stränder är inte min grej, i alla fall inte i direkt sol.

I en och en halv timma lyssnade jag i alla fall på Sommar i P1. Mycket bra program med äventyraren Oscar Kihlborg.
Sedan var mina två vattenflaskor slut och då åkte jag hem.

Nu har jag duschat och öppnat alla fönster, och får genom det ett pyttelitet tvärdrag eftersom jag bor i en hörnlägenhet.
Misse verkar ointresserad av att hoppa ut genom fönstret, jag tror att han inte orkar planera sådant i värmen.

Tja, det var väl det.
En rätt fullständig rapport om mitt liv efter klockan tolv fram till nu.

Igår kväll,

ungefär en månad efter att jag trampade på en sjöborre på Mallorca (borde inte ha gått i bland alla stenar, mycket tveksamt om sådana finns om man går i från stranden), så fick jag ut taggarna som satt i stortån. De hade växt ut såpass att jag - med Nisses hjälp med att hålla förstorningsglaset - fick ut dem.
Det återstår några på fotsulan, men de märker jag inte, så de får vara kvar.  Sedan sitter en lite nedborrad under en nagel på pektån och den får också vara så länge den inte gör ont.

Det var dagens fotrapport.

Annars handlar mitt liv just nu om manus, manus, manus, och det dyker hela tiden upp nya idéer. Idag skulle jag skriva ned allt i den fina skrivboken innan jag tappade det som dök upp när jag skrev igår (som inte ska in än) och då såg jag att jag redan hade skrivit ned en lysande - LYSANDE - lösning på ett avslut.

Jag jobbar fram till tolv, sedan tar jag sol-ledigt.
Hurra!

Vi hade tänkt oss en tur till Grekland

i september. Ö-luffa. Jag har aldrig gjort det, och är i grunden lätt skeptisk till idén att flytta på min lata kropp efter ett par dagar. Men jag är villig att prova. Jag kan visst ha resväska.

Nu får vi se hur det blir. Jag har deadline på min Sara 15 spetember, och om vi ska åka så måste det bli då, för veckan efter är det bokmässa och då kan det ju vara bra att vara hemma ... om nu Nisse kan planera sitt liv efter mina böcker och mitt liv.

Så eventuellt sparar vi pengarna och åker i januari/februari som vi gjorde förra året när vi var på Gran Canaria. Det var en underbar resa och det är häftigt att åka när det är buskallt hemma.

Annars är den här dagen precis likadan som alla andra den här veckan:
Skrivjobb, sol, mat och kärlek.
Jag är så ofantligt tacksam för alltihop.

Onsdag i förorten,

och sonen är tillbaka i sin och hans sambos lägenhet.
20-års presenten (festival i Belgien) var grym och äntligen har han lärt känna alla som jobbar på hans kanadensiska skivbolag - som han tidigare bara träffat online.
Hurra för det!

Jag ska skriva, förstås. Det är galet roligt just nu, även om jag inte forsar fram nu under redigeringen. För ögonblicket gäller det att få det nya på plats, samtidigt som jag tar bort och tar bort.
Idealet vore att det går jämnt, men än så länge har jag deletat mer än tvärtom.
Det kommer att lösa sig.
Idag till exempel.
Ett nytt kapitel på i runda slängar 1500 ord ska in.
Det får bli dagens mål.

Sedan ska jag till stranden om molnen håller sig borta.

En liten värld i Holland.

Nästa gång med dig.

12:e januari.
Tjoho!

Min lilla plutt

kommer hem från sin födelsedagsresa till Bryssel, idag. Han lyfter tjugo över sju, och landar vid halv tio.
Han har varit på flygplatsen sedan klockan ett, och vad han har pysslat med hela eftermiddagen vet jag faktiskt inte.

Eftersom jag hade bokat helt galet har vi nu en returbiljett från Bryssel till Stockholm 22 oktober. Inte ombokningsbar.
Men visst kan man föra över en biljett till någon annan, mot en kostnad?

Idag har jag skrivit (klapp, klapp), solat och ätit middag med Nisse.
Eftersom middag är det enda jag äter än så länge (resten av dagen är det fortfarande pulver som gäller), så är den superviktig. Idag åt vi kyckling, grönsallad och tomater. Och ayvar relish.
Jag åt en kycklingfiile för mycket, bara för att det var gott.
Nästa gång ska jag inte göra lika mycket.

Ikväll blir det inget danspass eftersom jag ska hämta sonen, men i morgon.
Då ni.

På elfte plats på pocketlistan i Österrike

Det är lite coolt. 
Jonas Jonasson ligger etta.

Annars då?
Jo tack, mitt liv handlar just nu om manus.
Men igår kväll när Nisse hade åkt hem, handlade det om musik.
Jag ägnade två timmar åt Abba och i en av dem dansade jag.
I gästrummet.
Helt perfekt.

Jag glömmer emellanåt vad det är jag kickar på (endorfinerna sprutar. S-P-R-U-T-A-R!) och hemma har jag musiken och utrymmet till mina moves.
Jag ska sluta fundera på gym, cyklar och löpning.
This is it!

Och idag har jag träningsvärk!

Ska vi prata om strandvädret, tycker ni?

Det som finns i min förort på förmiddagarna men som lägger sig bakom moln när jag är klar med dagens arbete.
Nu ska det bli relativt molnfritt till och med torsdag, och det får vi hoppas för den här värmen utan att bli brun (!) tycker jag är helt onödig.

Istället att klä av mig på en badstrand, har jag klätt av mig hemma.
Jag har provat kläder. Igen.
Det är ungefär så roligt man har det en sådan här trött dag.

Inga tupplurar.
Det blev för sent och sen kom min Nisse hit en sväng och åt middag (bara Lchf i det här hemmet från och med nu. Vill man ha potatis/bröd/pasta får man koka/baka det själv.)

Nu ska jag ligga blickstilla i soffan resten av kvällen.
Jag svettas ihjäl så fort jag rör mig.

I natt - kanske i morse -

drömde jag mardrömmar som väckte mig.
Jag vet inte om jag somnade om. Kanske.
Halv sex kräktes i alla fall katten, och då var det kört.

Sedan dess har jag fikat, ätit en shake, surfat på alla mina sidor och nu ska jag ägna mig åt manuset.
Jag är svintrött, men skulle tro att jag funkar fint ett par timmar framåt i alla fall.

I eftermiddag ska jag till stranden. Jag ger mig inte, trots  att det senaste veckan mest har varit moln.
Nisse och jag lyssnade på sommartpratet igår.  Trodde vi.
Det var innovativt och bra, en person intervjuade en annan. Men musiken var bara hiphopp så efter en timme stängde vi av.

Det var först när jag kom hem som jag insåg att vi hade lyssnat på något helt annat, att det var Monika Ahlberg som var sommarvärd.
Vi jobbade ihop på en signering för ett par år sedan.
Jag har aldrig sett en längre bokkö än framför hennes bord.
Ännu ett program som jag får lyssna på i efterhand.

Inget alls skrivet idag,

för när Nisse kom upp en timma efter mig, fixade "vi" tevebänken. Den har fått hjul, så att jag ska kunna vinkla teven mot sängen. Den någon mindre teven stod på en stativ som gick att vrida; den nya jätten är alldeles för tung för det. Alltså hjul, istället för manus, men jag kommer att jobba helt ostört kommande vecka så jag är ändå där jag ska vara i redigeringen.
(Sedan försökte vi sola mellan molnen. Gick väl sådär.)

Först veckan därefter är det jobb utanför hemmet igen, då ska jag till Öland i två dagar.
Hurra, säger jag som utöver två härliga signeringar i bokhandeln och på Böda, ska träffa en gammal kompis som jag inte har sett på 25 år.
Vi jobbade på Tandådalens intern-tv tillsammans (84-86), ena dagen satt hon framför kameran när jag filmade och nästa dag bytte vi. En timmas direktsändning varje dag.
Jag hade krullpermanent, axelvaddar och marscara.
Har för mig att jag tyckte att jag var jättepiffig.

Det finns bildbevis på att jag inte såg klok ut.

Jag börjar med skrytet,

så är det klart.
Sommerfreundinnen (Sonjas sista vilja) på ännu en lista, den här gången i Österrike.
Det är den tyska utgåvan som hittar till andra länder, och det är förstås galet roligt.
Tjoho och hurra.

Nu över till det aktuella manuset: Sara och redigering.
Jag gick upp tidigt men har inte kommit igång förrän nu. Försökte först hitta information om min sons förehavanden i Belgien (eftersom han tydligen är bättre på att släppa taget än jag), och till sist såg jag att han hade uppdaterat Twitter.
Bra. Då är jag nöjd.

Egentligen skulle jag varit igång med manus sex nu, idén och början är klar, men den får helt enkelt vänta tills jag har skrivit klart Sara - som jag ju inte visste att jag skulle arbeta om på det här sättet.
Det gör inget. Jag har gott om tid till sexan ska ut (2016).

Och Sara blir grym.
Grym!

En helt perfekt dag.

Jag jobbade om ett kapitel i morse och under förmiddagen och om en dag börjar så kan den bara bli bra.
Hittills jag jag tagit bort 15 000 ord ungefär.
Och ersatt dem med hälften.
Jag fortsätter det här roliga, roliga, roliga jobbet i morgon.

Ps, sedan har jag ätit min första mat på tre veckor.
En kycklingfilé och grönsaker. En sked ayvar relish.
Fantastisk gott!

"Skal du lese bare én bok i år, bør du velge Åsa Hellbergs ”Sonjas siste vilje»!"

Jag älskar verkligen Norge!
Tusen, tusen takk!

Egentligen borde jag lägga mig igen,

men nu har jag druckit upp kaffet, skakat på ögonlocken, och insett att det inte finns någon bättre tid för att skriva än just precis nu.

Nisse sover gott i det kombinerade vardags - och sovrummet, alltså kan jag inte sitta i soffan som jag brukar.
Istället har jag satt mig i fåtöljen i gästrummet, det som tidigare var sonen och flickvännens rum. Här är det rensat sedan de flyttade ut, och numera går rummet i beiga toner. Väry behagligt.
Ibland går jag in och lägger mig på sängen bara för att känna in hur det kommer att bli när jag själv flyttar in (när sonen har ett förstahandskontrakt, eller har fyllt ... 25), och jag tror att det blir jättebra.

Nu Sara och redigering. Fram till 15 september kommer jag att skriva mer eller mindre varje dag, men om solen fortsätter skina kanske jag pausar och går ut i eftermiddag.
Det var ett par dagar sedan.

Jag ser oerhört mycket fram emot dagens skrivpass.

Men måste hänga upp tvätt först.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det är så galet roligt att skriva just nu, för det är det verkligen inte alltid, men jag tror att det beror på att jag känner att manuset får precis den energi som jag tror att det saknade.
Min förläggare sa inget om det, inte min testläsare Nisse heller, det är en känsla som jag själv har haft ett tag, och då måste jag göra något åt den.
När jag berättade det för förläggaren sa hon däremot kör.

Vad gör ni? Är det någon utöver mina författarvänner och jag som jobbar just nu?

Noll manusproduktion,

istället har jag ägnat mig åt att köpa en ny hemresa till sonen. Den jag hade bokat lämnade Bryssel 22 oktober, inte juli.
Nu kommer han i alla fall hem.
TUR att jag upptäckte det in tid, så att han inte stod där på tisdag utan biljett.

Det är så segt i huvudet idag att jag provade kläder istället för att skriva (!).
Kjolar, jeans och kavajer från min egen garderob.
Jag är på 21 dagen av min diet och kan ha flera plagg redan.  Men när jag i min iver tog fram "Åsa före 50" jeansen, så var det kört.
Jättekört.
Nu ska jag hålla på någon vecka till innan jag börjar trappa upp, men det är väl tveksamt om de någonsin passar igen.
De är förresten inte särskilt snygga. Men de gick på, det var det som var grejen med dem.

Ikväll teve och omladdning.
I morgon börjar jag det mesta klockan sju.
Manus och tvätt.

Hurra!

Det gick sådär att sova.

Istället tänker jag strax börja jobba. En sådan här dag är jag glad om jag orkar ett par timmar, jag lite "placeringar" att göra = hitta ingångar där nya kapitel och stycken passar.
Den planen är bra att ha på plats, och jag har redan gjort den grovt så här långt.
Två nya karaktärer får mer utrymme och båda är ... grymma!

Och sonen borde sitta på flyget från Frankfurt mot Bryssel just nu.
Så länge jag inte hör något är nog allt bra.

Nu sitter han på flyget

mot Bryssel och fem dagars festival.
Mellanlandning i Frankfurt.
Jag gick upp tre i natt för att köra honom till Arlanda, och ska försöka sova ett par timmar till nu när jag vet att han sitter på flyget.

Mitt enda restips är egentligen att fråga istället för att leta.
Efter gater, bussar, taxi, hotell eller vad det än gäller.
Det sägs att kvinnor är bättre på att just fråga än vad män är, så jag har präntat in det i den unge mannen som är på sin första ensamresa.

När jag vaknar igen ska jag skriva.
Hade fint flyt igår och tror och hoppas att det fortsätter idag.
Hurra.
Torsdag har börjat bra i min förort.

Bilder.

Jag försöker föra över bilder från min Sonytelefon till Mac och det går helt enkelt inte.
Grrrrr.

Nu har jag i alla fall fått tag på en som jag kunde lägga på Facebook.
Kolla in resten här hos Simona! 

Har ni sett så fint vi har haft det idag;
Katarina Bivald (som har skrivet den fantastiskt framgångsrika "Läsarna i Broken Wheels rekommenderar",
Simona Ahrnstedt (som kommer med sin fyra - En enda natt - om bara några veckor!!)
och jag, Åsa Birgitta Hellberg (som jobbar på med att stryka en stor del av en princip färdig femma.)

Alla jobbade vi med alster som kommer på Forum förlag under 2015.

En helt underbar dag i Stockholm skärgård.

Katarina; tusen tack för att jag fick följa med!

Skrivdag tillsammans

med två kollegor från förlaget. Jag har aldrig skrivit tillsammans med andra, så det ska bli kul att se hur det funkar.
Nu har de andra två, precis som jag, deadlines, så jag skulle tro att de också vill jobba på.
Bilder kommer senare, men följ mig gärna på Instagram där det är så mycket lättare att lägga ut bilder direkt.

Jag har i alla fall börjat lyfta ut det som ska bort från Sara, och skrivit nytt. Än så länge är det inga problem eftersom vi pratat om hela kapitel.
Knivigheten kommer senare, i de sista 20 kapitlen, där jag ska behålla mycket men annat måste ryka.
Det blir en utmaning, men det kommer att bli fantastiskt bra när det är klart.
Mot 15 september.
Tjoho!

Det här serverades på Västkusten.

Lördag kväll: Räkor, rökt makrill - jag älskar makrill - potatis som timmen innan låg i landet utanför köksfönstret. Vitt vin.

Söndag: Frukost med allt möjligt gott, sedan 75-års kalas med fantastisk smörgåstårta som min svägerska gjort, bullar, kakor och min mammas jordgubbstårta - jag älskar min mammas tårta. På kvällen Pizza.

Måndag: Frukost.

Gott?
Det vet jag inte, jag åt pulver hela helgen.

Duschad, i morgonrock och en gnutta parfym.

Rena lakan. Trött så att ögonlocken fladdrar mellan rynkorna. Tidigt i säng.
I morgon ska jag skriva-redigera-förfina Sara.
Ungefär en tredjedel ska bort och ersättas av nytt material.

Jag är alldeles till mig.

Sista frukosten hos lillebror,

sedan drar vi mot Stockholm i Forden.
Det har varit störtmysigt, inte minst att träffa de där tre som är sju, fyra och snart två (i september.)

Men min kattvakt vill flytta hem till sig, och jag ska skriva om och nytt och redigera.
Hurra, vad jag längtar tills i morgon bitti när jag ska börja.
Jag skrev ett kapiel på tåget, ett jättebra avstampt som jag är suuuupernöjd med.
Det kommer att bli mer av allt möjligt känns det som just nu.

Vi hörs sen, så länge kan väl ni berätta om vad ni pysslar med .... och om det är fint väder där ni är.
Här i norra Bohuslän är det sådär idag.

Lite väl tidigt kanske,

åker inte från lägenheten förrän strax innan nio.
Men vaknade och kunde inte somna om.
Kan vi, snälla, snälla, snälla SJ, hoppas på att tåget går i tid och kommer fram till Tanum som det ska?

Min jättestora teve och katten överlämnar jag till sonen och flickvännen som flyttar hem ett par dagar och passar Misse, medan jag åker till mammas födelsedagskalas.
Där möter Nisse och min extradotter upp, och så åker vi hem tillsammans på måndag igen.
Längre än så kan jag inte stanna, jag har ju en booooook att redigera.
Tjoho!

Jag börjar på tåget idag. Nästan fem timmars resa (på sommaren går direkttåg).
Perfekt!

Om jag inte kan blogga från västkusten, och ni ändå vill hänga med dit, så finns jag på instagram.
Hej så länge!

En Plan.

Man måste ha en sådan när man ska göra en sådan här förändring och jag fnular just nu på hur jag ska gå till väga för att göra det så smidigt som möjligt.

I den förra omgången, när jag tog bort en stor och avgörande händelse, hade jag också väldigt mycket kvar att skriva.
Den här gången är romanen klar,  och jag uppskattar att minst en femtedel ryker. Någon roll krymper, en annan växer.
Allt jag klipper bort kommer jag att spara.
Karaktären Susanne, från Sonjaböckerna, är en sparad person.
Elsa, från En liten värld, likaså.
Spara är grymt.
Det jag tar bort nu kan mycket väl komma till pass i en annan roman.

För övrigt kan vi väl konstatera att flugor, stora och små, gärna får vistas utomhus.

Ibland undrar Nisse

om jag inte ska fundera en stund först.
Vi kan väl säga att just med det där är vi lite olika.
Den nya teven är väl ett sådant exempel.

Det är sällan mina snabba beslut (även mina nej kommer blixtsnabbt) sätter mig i någon form av klister (längre) men det där med en teve som är så stor att jag inte kan hantera den själv, kanske visare sig vara galenskap.
Sonen kommer i alla fall hit och hjälper mig när den ska levereras mellan elva och två.
Jag ska bjuda på moderlig frukost. Själv äter jag ju inte annat än pulver sedan två veckor, så jag tänker festa till det med en chokladpulvershake.

Fram till han kommer ska jag tvätta. Och handla den där frukosten.
Och om jag hinner; påbörja det stora redigeringsjobbet som jag kom på igår.
Jag har fem finfina redigeringstimmar på tåget till mamma i morgon, sedan tar jag ledigt tills jag är tillbaka hemma på måndag kväll.
Det blir inget annat än redigering ett tag nu, eftersom jag har tänkt så nytt (jag undrar om min förläggare river sitt hår eller nickar gillande. Jag tror att hon förstår precis hur jag tänker.)
Så den nya boken, Sexan, får vila en stund. Jag är supernöjd med att ha plotten på den klar, det är en bra start.

Det kommer att bli grymma böcker framöver.
Tjoho!

PS. sådant är jättelätt att säga innan man har börjat arbetet. Vi får väl se vad jag säger när jag bryter ihop om en vecka eller två.

Kvällens filmtips:

Hemma bäst, i orginal; Failure to Launch.
Matthew McConaughey (måste alltid kolla stavningen på hans namn, uttalas mäckonnöhäj) och Sarah Jessica Parker.
Fyran, 21.00.

Iiiiiii.

Jag har tagit ett beslut om att ändra ett JÄTTEJÄTTEJÄTTEGREJ i Sara. Men det känns helt nödvändigt ju mer jag tänker på det.
Helt plötsligt känns deadline 15 september på håret, men det kommer att vara värt allt extrajobb eftersom jag tror att det blir skitbra!
Och jag kan få mer tid om jag skulle behöva, boken går inte till tryck förrän i kanske februari.

I morgon bitti börjar jag och jag kan nästan inte vänta på att få köra igång.

Jag sa väl att jag älskar redigering?

Inte alltid så smart

att köpa saker som väger 45 kilo och är stora som hus, när man är ensam hemma. Särskilt inte om dessa stora (läs gärna tv-apparater) enbart levereras till entrén ...
Och även om jag nu skulle kunna släääpa upp den till lägenheten, så kommer jag inte att få upp själva teven utan hjälp.
Hm.
Då finns det två alternativ.
1. Ringa in sonen, som kanske inte har tid eftersom det här är i sista minuten och han jobbar i en studio.
2. Skjuta på sändningen till nästa vecka då Nisse är här igen.

Fram till jag får svar av min unge, så ska jag redigera Sara.
I förra omgången skrev jag klart (eftersom manuset bara var halvfärdigt i december när jag skickade det till min förläggare), och nu börjar liret. Spetsningen. Toppningen, på idrottsspråk.
Det här är bara roligt. En större nöt måste knäckas och som vanligt skriver jag mig dit. Känslan när vägen öppnar sig är grym.

Samtidigt pillar jag med nästa manus. Sexan, kallad. We have a plot, och för tillfället laborerat jag med första kapitlet.
Jag eller hon (som i vilken form hon än uppenbarar sig, är underbar!), första eller tredje person.
Eftersom jag sällan gillar att läsa jag, borde hon vara en självklarhet. Men allt är inte självklart i den här världen.
Det kallas att utmana sig själv.

Jag kör fram till tolv, sedan tar jag ledigt några timmar.
Det är ju sol i förorten, och då går jag och min transistor till stranden och lyssnar på Sommar i P1.

Min son fyller 20 om en månad,

och vi har just bokat hans present. Flyg och fem nätter i Belgien, där han ska träffa sitt Kanadensiska skivbolag som han ska gå på festival med.
Jättekul att få ge honom en upplevelse och att han törs åka ensam. Skivbolaget har han aldrig träffat, men pratat med på nätet och samarbetat med i många år.

Jag är superglad för hans skull, det är ju fantastiskt roligt att resa - och i hans värld att gå på en av världens största festivaler, Tomorrowland.

Jag vaknade på ett strålande humör,

8,5 timmar efter att jag la mig.
Va?
Är det inte fantastisk hur jag sover nu för tiden.
Snark, snark, och härligt utvilad.
Är jag trött handlar det aldrig om att jag inte har kunnat sova, istället har jag tvingats upp tidigt av en eller annan anledning (läs resor, katt, tvättstuga, redigering.)

Idag är det onsdag (för er som har semester och har tagit det begåvade beslutet att strunta i veckodagarna ett tag) och det är tre dagar kvar innan jag åker till västkusten på lördag och firar min mamma som fyller 75 år. Och idag tänker jag mest vara ledig. Under dagen kommer jag att få tillbaka Sara från min förläggare, men jag tror faktiskt att jag öppnar dokumentet först i morgon bitti.

Det blir en typ liiite varm dag.
Jag går till stranden.
Tjohej.
Schmohej.
Sverige glööööööder.

Min tv, som i princip står på dygnet runt,

är på väg att ta slut.
Jag älskar tv. ÄLSKAR. Det är min kompis, min tröst, mitt gömställe, men allra främst min inspirationskälla.

Jag skriver i en genre, romantisk komedi, där det är helt nödvändigt att se mycket film (jag skulle tro att thriller/deckarförfattare också gör det).
Men senast såg jag en som inte har ett dugg romantik i sig, En familj. I orginal; August: Osage county.
Fantastiska skådespelarinsatser av bland andra Meryl Streep och Julia Roberts (båda Oscarsnominerades för sina insatser) men filmen gav mig ingenting.
Nada.
Jag blev inte ens upprörd, trots att det var ett familjedrama med osedvanligt egoistiska karaktärer.

Och så har jag sett American Hustle.
Också bra skådisar: Christisan Bale, Amy Adams, Jennifer Laurence, Jeremy Renner och Bradley Cooper.
Bra film. Se den, är tipset trots att den inte heller är romantisk.

Jag är rädd för att min gamla brakar vilken dag som helst, alltså har jag köpt en ny teve, en jättestor. 60 tum. 138 centimeter bred och 80 centimeter hög. Den levereras om ett par dagar.
Fattar ni hur grymt det kommer att vara i höst när jag bara ska skriva?  När jag är trött efter ett skrivpass, eller har kört fast, är det perfekt att få ny inspiration från en film.

Jag tror att jag ska bjuda hem några goda vänner på soppa och film, i september när det är mörkt igen.
Visst låter det som en bra idé?

Och dagens första hiss går till Måns Zelmerlöw

som törs berätta att han upprepade gånger har varit otrogen, och att han går i terapi.
Heja unga grabbar som vågar ta tag och förändra sina beteenden.

Dagens andra går till mig och Teresa som hade ett lysande möte på Forum idag.
Jag slänger mig handlöst över Sara i morgon bitti. Nu ska hon redigeras, hurra!
Deadline 15 september.
Från och med nu kommer jag att varva henne och Sexan (nästa manus - utgivning 2016 - som jag har en egen deadline på 31/12 eftersom jag vill vara ledig hela januari nästa år också.)
Det är en underbar sommar i min skrivstuga.
Nu ska jag sova en stund.

Bokförlaget Forum

Jag ska dit idag och vi ska prata om Sara (som hon inte heter längre, men jag väntar med titeln ett tag.)

Min bebis. Mitt jobbigaste manus hittills för att livet kom emellan och tog så mycket kraft.

Det som var obearbetat och halvfärdigt när min förläggare fick det för några månader sedan, och som jag sedan skrev klart både hemma och utomlands.

Det ska vi prata om. Bland annat.

Och så ska jag försöka låta bli att sno med mig böcker.

Jag måste läsa alla de andra först.

Åsa, the caretaker, del 392.

Förra året hittade jag en överbliven unge på Skansen. Av arten människa.
Den var så liten att den knappt kunde prata, och min mamma som såg mig komma med den på höften var rädd att det var en unge jag hade stulit, eftersom den satt så bra och bekvämt.

Inte då.
Här stjäls inga ungar, däremot tar jag hade om dem som har tappat bort sina föräldrar.
Ni kan alltså vara helt trygga om ni släpper era telningar om jag är i närheten. Minsta gråt får mig nämligen att reagera.
Eller sömn. Det är inte så länge sedan jag hystade ut ett sovande pyre från tunnelbanan, när dagiset gick av och glömde honom sovande i en stol.

Idag var det Adam 4 år, som dyblöt och med oranga armpuffar kom till strandkiosken precis när jag stod där och skulle köpa vatten. Han hade tappat bort sin pappa. Han var inte ledsen, men letade. Enligt Adam hade nog pappan gått hem ...

Vi satte oss ned lite, blev lite jag och du med varandra, men efter fem minuter var vi klara med småsnacket och jag började undra var pappan hade tagit vägen.
Hade det varit jag så hade jag gapat ut min unges namn så att han skulle hitta mig, men så var inte fallet här uppenbarligen.

Efter ytterligare någon minut bad jag en mormor bredvid att passa Adam medan jag gick på pappajakt.
Ingenstans såg - eller hörde - jag en härjad man som såg ut att ha förlorat ett barn, och då gick jag ändå fram och tillbaka över stranden flera gånger. Frågade tre helt oskyldiga män om de möjligtvis hade tappat bort ett barn, vågade inte säga barnets namn eftersom någon av dem kanske hade försökt ta honom i så fall. Man kan aldrig vara nog försiktig.

Till sist kom kvinnan som nu hade ansvaret för Adam, och Adam, gående mot strandbrynet. Han var trött på att sitta på fiket och ville bada, och mormorn var tvungen att ta hand om sina barnbarn.
Jag försökte säga till Adam att det kanske vore bra om vi hittade hans pappa först, men det höll han tydligen inte riktigt med om eftersom han fortsatte att gå rakt ut i vattnet. Jag ropade på honom och frågade om han kanske såg sin pappa nu och då pekade han rakt fram.
Adam pratade inte så bra, men jag tror att han sa att han "trodde" att det var hans pappa som stod i vattnet och pratade med en kvinna.

Jag ropade och frågade om Adam var hans son, och det var det tydligen.
Han har suttit med oss i över en kvart, och hade tappat bort dig, ropade jag.

Och det är här jag inte vet om den här mannen bara var cool eller dum i huvudet, för han svarade jaha.
JAHA. 
När ens barn har varit borta i kanske en kvart?
Det var uppenbart att han inte ens hade märkt det.

Dum i huvudet, jag ser det nu när jag skriver.

Tur i alla fall att det gick bra, att inte pappan låg druknad någonstans. Det flyger ju ett och annat genom huvudet när en förälder är borta och inte verkar leta efter sin fyraåring.

Jag är väldigt ensam den här veckan.

Mannen har tagit Forden och sin dotter och dragit på Sverigeturné, medan jag ska träffa förlaget (i morgon) och börja redigera Sara (omgång två).

Idag står det återigen läsning på schemat. Och lite sol. Börjar man som jag att jobba klockan sju så kan man ta en rejäl mittpådagenpaus. I alla fall kan jag det.
Jag tar en promenad till min strand här i förorten och så ligger jag där tills jag svettas. Ymnigt. Då är det oftast inte skönt längre.
Mitt mål med soleriet är sällan att ha det skönt (möjligtvis på våren innan det blir riktigt varmt), jag är bara ute efter att bli brun eftersom jag känner mig mycket finare då.
Mina rynkor gör sig helt enkelt bättre i brunt.

Men först dagens första pulverdos.
Dag 11.
Det går finfint eftersom jag inte är hungrig.
Däremot sugen.
Allra mest på steksmak, som i kött med mycket salt & peppar.
Istället äter jag potatis - och purjolökssoppa, som faktiskt är riktigt god.

Häpp!

Måndag.

Extrem full fart hos mig.
Nästan lite stress (inget alls i jämförelse med hur andra har det, en känsla i min egen lilla värld bara.)

Annars har jag slutat stressa, i alla fall försöker jag undgå det så gott jag kan.
Det är till exempel därför jag är tidig med mina böcker. Om jag skriver dem så att de är mer eller mindre klara ett år innan de ska komma ut, så kan jag dutta ett tag i lugn och ro.
Att jobba som en galning just innan deadline är inte min grej (med böckerna. I mitt tidigare arbetsliv som produktchef var det precis så jag gjort.)

Så jag går väl igång.
Vi hörs senare.

Tyskland,

Sommerfreundinnen verkar tuffa på, hurra.
Det verkar vara en marknad som gillar feelgood och romantik.
Här ligger den översatta Sonjas sista vilja på elfte plats och är omringad av böcker i samma genre. Osiander är en kedja med 29 fysiska butiker som också säljer online.

På Der Speigels lista den här veckan tror jag att hon ligger 37:a, på nätupplagan kan man bara se de första 20, men mitt förlag (Ullstein) uppdaterar mig på hur det går.
Heja Viveca Sten som har tagit sin in på just topp 20.

I Schweiz har Sonja legat på plats elva ett par veckor men idag var hon borta.
Ett land som jag inte hade en tanke på att hon ens såldes i. Fränt, va?

För övrigt är jag vaken tidigt eftersom jag tvättar. Jag och Misse ligger för ögonblicket i det som nu är ett gästrum och som jag gjorde superfint igår efter Ikea-besöket. Nisse (ni håller koll på M och N här va?. N är mannen, M är katten) sover i vår säng och är inte alls lika morgonpigg som jag.

Det blir lite sol och strand när tvätten är klar och senare i eftermiddag ska jag tillbaka till Ikea.
Jag vet inte riktigt var jag la ur kuddarna jag skulle köpa igår, men tror det var någonstans vid lakanen, typ.
Nu är det inte för deras skull jag ska tillbaka, jag har lovat sonen och flickvännen att skjutsa dem, men det passar ju bra då eftersom jag uppenbarligen glömde en hel del igår.

Vad gör ni?

Lördag.

Egentligen skulle jag vilja åka till Ikea.
I min iver över att få gästrummet (sonens gamla) klart, vill jag genast åka dit och köpa 99:- kronors gardiner som ska få vara förrådsväggar längst in i rummet som är rätt stort, typ 14 kvadrat.
Bakom draperiet kommer det att stå möbler från sonen och flickvännens lilla andrahandsetta: ett matbord och fyra stolar, en lite hemskt burkteve värd 10 kronor, en liten bänk, en fruktansvärd spegel, en lampa. Och lite annat som inte behövs just nu, till exempel resväskor, ett par extrastolar och annat som jag inte vet var jag ska göra av.

Men så är det ju det där med fint väder.
Och att ligga på stranden en stund
Lyssna på Sommar i den lilla transistorn istället för i lurar som de flesta andra gör.
Dricka vatten på flaska och avundsjukt titta på dem som äter glass, eftersom jag bara ägnar mig åt pulver ett par veckor till.

Ni fattar.
Lördag på Ikea vs. strand och högsommarvärme.
Jättesvårt val.

(Ps, ska till Ikea i morgon, men då med son och flickvän. Alla mina gardiner kommer inte att få plats.)

Nej, man har inte semester,

man skriver jämt.
På bloggen (som är både jobb och privat), på Instagram och på Facebook. På manus, i sms och i huvudet.
Jag fick en krokidé - en sådan man kan hänga upp sin story på, jmf Sonja dör och har ett testamente  - och det ska bli fantastiskt att se om jag kan göra något av den. Den har jag förstås skrivit ned i min fina anteckningsbok, den jag har till Sexan (mitt sjätte manus.)

Och när jag inte skriver på något så läser jag.
Just nu Sonjas hemlighet.
Ibland kvällstidningar, emellanåt modesajter (här är min dyrfavorit) och när jag kommer på det så läser jag om hus på Mallorca.

Övrig tid förkovrar jag mig genom film och teve.
Igår såg jag Mamma Mia.
Exakt min genre.
Mitt i prick av tusen skäl, inte minst för att karaktärerna är i mogen ålder.
Love it, love it, love it!
En annan romantisk komedifavvis med ett lite äldre persongalleri är It´s complicated. Meryl Streep och Alec Baldwin (och Steve Martin.)
Se den är mitt starka starka betyg.

Idag har jag halvdag.
I eftermiddag tänker jag återfå lite mallorcinsk solbränna.
Fredag. Bra dag. Tjoho!

Kvällens film ...

är egentligen två.
På fyran går Miss secret agent 2, som jag inte har sett, och på åttan kan man se ...och så kom Polly. Den gillar jag som tusan. Se den är betyget. Men å andra sidan gillar jag första Miss secret ...
Samma tid på båda, 21.00.

För film blir det denna lite konstiga dag när jag läser och är totalt oaktiv. Möjligtvis är det därför som jag var tvungen att sova i två timmar.
TVÅ.
I sängen. Ovanpå, med en filt på mig. En supermjuk i fleece.
Det kan också bero på ett lågtryck som de senaste timmarna har legat parkerat över min förort.

Jag ska gå ut i regnet nu.
Misse behöver tack och lov mat.

Vad gör ni, har ni semester?

Och på tal om min mamma,

igår berättade jag att jag nog inte tänker äta något av min absoluta favorittårta hos henne när hon fyller år nästa helg.
Jag går på diet.
För första gången i hela mitt liv.
Jag har lagt om mina matvanor förut, men det här är ett rejält tag med pulver.
Och det går lysande.
Är inte ett dugg hungrig (det var jag de tre första dagarna, detta är dag sex) och det känns som om kroppsomfånget börjar minska.

Jag tänker inte prata om viktmålsättning eftersom den här oviktig, men jag skulle så gärna vilja kunna ha de klänningar som passade så fint för ett par år sedan. Kanske också ett par av mina favvisjeans. Två storlekar upp går inte att klämma in i något av det.

För att hålla den nya vikten tänker jag fortsätta med LCHF som passar min mage så bra.
Men det kommer att ta några veckor innan jag äter fast föda igen.
Möjligtvis kan jag grilla en biff i mitten av augusti.

Tråkig sommar, undrar säkert ni.
Lite. Men det är värt det när den här finingen går på igen som den gjorde när det här togs av Nisse för lite dryg ett år sedan (har ingen helbild, men det är en knäkort klänning från HM.)

Till mamma,

och till alla andra som vill följa Christian Hellberg på Instagram.
Klicka här.

Eller så kan ni följa mig!
Klicka här.

Jag är lite dagvilse den här veckan, har en mycket stark fredagskänsla idag, och det borde jag tydligen inte ha förstår jag när jag ser på fyran.
Kollade Smhi:s väder och YR:s, och det ser inte bra ut här idag, men torsdag är arbetsdag så det gör inte mig ett dugg. Tvärtom. Jättebra att det inte är i morgon idag eftersom i morgon måste man ligga på en badstrand och förbättra det man påbörjade på Mallorca för en vecka sedan.
Rörigt. Tänk då hur det är i mitt huvud.
Men jag tror att ni fattar, ni brukar göra det!

Nu sista kapitlen av Sonjas sista vilja, sedan Sonjas hemlighet.
Hellberg.
En lysande underhållningsförfattare, om man frågar henne själv.

Jag

duttar just nu med lite allt möjligt. 

Har möte med min förläggare på tisdag för att prata om Sara inför nästa redigeringsrunda, och det snurrar lite i huvudet. 

Jag tror ju alltid att jag är klar, men så är det förstås sällan. 

Det kommer säkert att bli ta och ge. Vissa saker kommer jag att tycka är toppen att ändra, och annat kommer jag att insistera på att behålla. Det är förvisso jag som bestämmer, men att inte lyssna på en erfaren förläggare vore galenskap.

Däremot är det viktigt att också lyssna till sin egen magkänsla. Jag vet ju vilken känsla jag har i kroppen när jag läser mina egna manus, och jag tror faktiskt att det är precis den jag lyckas överföra till den som läser. I alla fall är det den responsen jag tycker mig få.

Just idag läser jag om igen Sonjas sista vilja.

Tänker läsa igenom alla mina glada böcker (3 st) och mitt manus Sara till på tisdag.

Som inspiration och arbetsmaterial.

Jag vill hitta min egen formel, om nu en sådan finns.

Ps,

Sonjas sista vilja är ju grym!

Wow

 "WOW: Du är ju en riktig stjärna. Du kan kärlek på film som din egen ficka. Applåder och gratulationer. Vi är imponerade."

Tur, för jag vill ju gärna hävda att jag har koll.

Gör testet du också!

Heja Norge!

"Sonjas siste vilje" er intet annet enn en herlig romantisk komedie som tiltrekker seg både latter og tårer, og som det er helt umulig å legge fra seg.
Og en bok jeg vil anbefale på det varmeste.

Tack Beate!!
Klicka här för att se hela recensionen!

Om ni inte läser Simonas blogg

så vet ju inte ni att jag och Carina Bergfeldt var hos henne och hälsade på igår.
Supertrevligt, sådär som det blir när man umgås med människor som är både snälla och jätteintelligenta.


Jag har en kombinerad skriv och läsdag i min stuga, innan jag och Nisse ska hjälpa sonen med lite flyttbestyr.
Vad gör ni?
Skriver ni böcker?

PS; kvällens film går på fyran. "Laxfiske i Jemen." En underbar Hallström med Ewan McGregor och Emely Blunt i huvudrollerna.
Se den, är mitt betyg.